fredag 8 juli 2016

I magen

Först skumpande. Tjock luft, människor som pratar, en del sjunger.
Sen lugnt och tyst.
Kluckande från vatten som här inne hos mig, blåst som jag inte känner.
Luft med så mycket luft i. Starkt ljus. Fridfullt.

Mycket ofta ett knapprande, snabbt och hårt nära mig. Sen slutar det, 
hon andas en stund och så fortsätter det igen. 

måndag 4 juli 2016

En amerikanska i metron

What is your form? Vad är formen, Lisa? Istället för att småspringa förbi alla andra på rullbandet anammade jag takten hos en man före mig. I vanliga fall hade jag rusat förbi honom. What is your form, Lisa? frågade Yann tidigare under dagen när vi promenerade längs Canal Saint Martin och jag blev besvärad av hans raka fråga eftersom jag inte hade någon färdig form att sätta mina texter och tankar i. Jag förklarade att mina texter var som fjärilar, som vackra fraser jag ville fånga och göra en orkester av. Efter det och min beskrivning av hur jag dansar ensam för att få kontakt med min kropp efter en vecka med hjärnarbete kände jag att jag bara ville vara tyst och verka normal och tråkig för att inte riskera att få en flumstämpel på mig. What is your form? Think about it! Jag följde mannens makliga takt. När vi kommit längre fram på bandet var han plötsligt borta.

Do you speak English? En kvinnas röst fick mig att rycka till. Hon tittade rakt på mig, som om hade valt ut mig på långt avstånd innan jag kommit närmre. Jag trodde att hon skulle fråga mig om vägen, eftersom hon såg lättad ut när jag svarade Yes. Hon hade långt grått hår, lilatonade glasögon, en scarf runt halsen och ryggsäck. Hon såg ut som en turist. Do you have a metro ticket or some money to contribute to one? You don't have any money? I just need something, it is hard to get around, I am from New York and I've been looking for a job here. Jag hade aldrig stött på något liknande förut. Vem var hon? En amerikansk tiggare i Paris? Något i hennes utstrålning fick mig att stanna kvar. I am from New York, sa hon igen. I am looking for a job here, but it is hard to find any, I had one some time ago as a secretary for a company in the suburbs. But now I have a hard time paying for my hotel. Jag fick en minneflash från någon amerikansk film jag inte vet om jag verkligen sett eller bara kokat ihop i mitt eget huvud, som en soppa där de olika ingredienserna var allt som jag vet om USA. Om atmosfären där, städerna utan stadskärnor, om breda fina motorvägar, om motell med söta sconesbröd man äter med en tjock sås över till frukost, om maxade bilar och dåligt klädda människor, om shoppingmalls stora som megakomplex, om stekande sol i uttorkade vattendrag, om trasiga människor utan rötter som driver omkring i livet utan att veta varifrån de kom eller vart de är på väg, om avsaknaden av en gemensam, uråldrig kultur, om ett helt annat liv långt härifrån. Hon utstrålade ett slags lugn och en hemlighetsfull beslutsamhet. Are you in trouble? frågade jag henne. Hon påminde mig om Meryl Streep i Timmarna. En New York-kvinna med känslor, en varelse med en längtan efter något verkligt. Långt hår. Vacker. Levande. Vad gjorde hon här?

Jag steg av rullbandet och tog upp min plånbok. I don't have much but I can give you some. Jag hade 20 euro i sedelfacket. Jag gav henne mina småslantar. En euro och sjuttiofem cent. Hon frågade efter en metrobiljett. Jag hade fem kvar, till gäster som skulle komma. Jag gav henne alla. Take care of your self, good luck and have a nice evening sa hon och tittade på mig med en blick som var tacksam, men inte underlägsen.





måndag 23 maj 2016

Till Sofia

Det var högt upp,
vi satt vid bassängkanten
och såg ut över vidderna
Vi såg sjön,
den glittrande som varit större
förut

Och på vägen dit, de blommande
lupinerna
I rosa och lila

Du hade en stor rosa rosett i håret
Så stor så du nästan inte syntes
Ditt hår var tovigt och tjockt
Mamma gjorde en fläta

I väggarna fanns spår
Efter de som byggt,
och strävat och kämpat

Vi små väna,
vi bara fanns

Öppet


En stor öppen trädgård, det sluttar lite neråt vägen
Höga träd med viskande löv

Jag sitter där med mig själv,
ser hur allt badar i sol
Ser hur skuggorna faller från träden och från det som rotat sig
Sedan länge

Ser det stora huset
Hur det reser sig mot himlen
Och luften är fri

Inga avsked
Inga möten
Allt är bara stilla
Och jag väntar

En natt när det är ljumt
Sitter jag ute
På verandan

Det stora öppna
är nära
Jag kan känna det, jag anar hur det brusar,
sköljer över mina fötter

Och jag stoppar ner händerna
i sanden 
och låter det omsluta mig



 

måndag 2 maj 2016

Så stilla

Vi åker bil.
Det är ljust, varmt och kvalmigt.
Det är vakuumet.

Vi är mellan liv och inte liv.
Vi är bedövade, trummorna har bankat hela natten.
Vi har grävt hål, vi har varit nära att hoppa i.
Vi har gråtit i förtvivlan.
Vi har inte haft någon
som kommit till vår undsättning.

Ute har det varit tyst, stilla.
Så stilla.

Vi sitter i bilen. Vi är bedövade.
Bomullsvadd gör att jag inte hör, inte känner.
Rädslor gör att jag stänger av, för dig och dig och dig.

Jag vaknar mitt i natten.
Letar med min hand efter din kropp.
Lyssnar efter din andning.

Men handen faller mot lakanet.
Det är inget däremellan.

måndag 25 april 2016

Det som växte

Gräset högt mot staketet,
det försökte växa längs stolparna,
men slokade och hängde.

Ett stenkast bort, bäcken.
I marken hittade vi gamla bestick,
tog dem hem, tvättade dem.
Var är de nu?

En samling gamla grejer,
som hittats.
Besticken, en ring av virad metalltråd
med en orange slipad sten i.
Pappas tennsoldater grävde vi ner vid gungan
på campingen.

Gräset var högt längs stolparna
det slokade, men var mjukt att falla i,
när vi klättrade över staketet.

Alltid över staketet, genom buskar,
över plank, förbi taggiga snår,
från de elaka, fort hem.
Eller fort bort.

tisdag 19 april 2016

Women who run with the wolves

Kvinnor som slår följe med vargar. En bok från mitten av 1990-talet. Jag minns att min mamma läste den, eller i alla fall var den på tal i sfären runt min mamma. Hon gjorde också en bild med inspiration från boken. Den hänger hemma hos mig faktiskt. Och så fick jag tips från min vän i London om boken alldeles nyligen. Frågor som växer fram inuti kan få svar från oväntade håll. Jag har bara läst fem sidor ännu, men är helt "amazed", var tvungen att ta en paus. Annars kanske jag springer ut i skogen och hittar en flock vargar att slå följe med.