måndag 23 maj 2016

Till Sofia

Det var högt upp,
vi satt vid bassängkanten
och såg ut över vidderna
Vi såg sjön,
den glittrande som varit större
förut

Och på vägen dit, de blommande
lupinerna
I rosa och lila

Du hade en stor rosa rosett i håret
Så stor så du nästan inte syntes
Ditt hår var tovigt och tjockt
Mamma gjorde en fläta

I väggarna fanns spår
Efter de som byggt,
och strävat och kämpat

Vi små väna,
vi bara fanns

Öppet


En stor öppen trädgård, det sluttar lite neråt vägen
Höga träd med viskande löv

Jag sitter där med mig själv,
ser hur allt badar i sol
Ser hur skuggorna faller från träden och från det som rotat sig
Sedan länge

Ser det stora huset
Hur det reser sig mot himlen
Och luften är fri

Inga avsked
Inga möten
Allt är bara stilla
Och jag väntar

En natt när det är ljumt
Sitter jag ute
På verandan

Det stora öppna
är nära
Jag kan känna det, jag anar hur det brusar,
sköljer över mina fötter

Och jag stoppar ner händerna
i sanden 
och låter det omsluta mig



 

måndag 2 maj 2016

Så stilla

Vi åker bil.
Det är ljust, varmt och kvalmigt.
Det är vakuumet.

Vi är mellan liv och inte liv.
Vi är bedövade, trummorna har bankat hela natten.
Vi har grävt hål, vi har varit nära att hoppa i.
Vi har gråtit i förtvivlan.
Vi har inte haft någon
som kommit till vår undsättning.

Ute har det varit tyst, stilla.
Så stilla.

Vi sitter i bilen. Vi är bedövade.
Bomullsvadd gör att jag inte hör, inte känner.
Rädslor gör att jag stänger av, för dig och dig och dig.

Jag vaknar mitt i natten.
Letar med min hand efter din kropp.
Lyssnar efter din andning.

Men handen faller mot lakanet.
Det är inget däremellan.